Inuti NK-huset i centrala Stockholm ligger Bobergs Matsal, som trots det ödmjuka namnet är en high-end restaurang kopplad till mästerkocken och just nu trippla Michelin-stjärnade kocken Björn Franzén. Miljö och läge är oslagbart, en solig dag ser man ut över Kungsträdgården när man tar en paus och äter en bit mat mellan shoppingen på Hugo Boss och J Lindeberg inne på NK.
Vi testade lunchpaketet för 495 kr, tre rätter som började med en rödingtartare. Vackert presenterad, fina tärningar och god sötma från äpplet. Aningen lite för ”majonnäs:ig” eftersmak dock, med lite för hög bismak av fett och rapsolja. Vi saknade lite syra också, men annars är balansen bra mellan sötma och fisk.
Varmrätten var Biff Rydgberg och denna hade vi höga förväntningar på, som tyvärr inte infriades alls. Biff Rydberg ska vara oxfilé att bästa sort, annars är det en dyr pyttipanna. Smakerna satt förvisso bra, men köttet på tok för rare (utan att de frågade oss om preferens) och det gav en onödigt seg ”tuggighet”. Det vi fört trodde var fikonmarmelad var ölkokt öl och det var en nice touch. Generös portion och viss, rustik generositet i portionen men man kommer inte ifrån att konkurrensen på Biff Rydberg är mördande i Stockholm och Bobergs version ligger inte i topp där, även om den inte är dålig. Testa en Biff Rydberg på Teatergrillen istället.
Vinpaketet bestod av en Sancerre till fisken som var perfekt och en 2013 Chianti Classico, som satt perfekt till lunch. Lätt men smakrik, ett tyngre vin hade gjort oss sega och passar bättre för kvällar.
Efterrätten med havtorn var härlig, syrlig men samtidigt söt tack vare honungen. Rostad, vit choklad till det gav lite julvibbar. Och vi påmindes om att man dricker dessertvin allt för sällan. 2015 Chateau La Tame påminde oss om Serapia, en favorit från Sicilien.
